Hemresa

Detta blir mitt sista inlägg här i Thailand och i år!

Vilket härligt år på så många sätt.

Jag har kämpat en sista termin i skolan. Gått ut med fantastiska betyg och tonvis med erfarenhet, men framförallt kunskap. Och vilken härlig student. Även flyttat till ett annat hus som nu blivit så fint och är redo att invigas av hela min familj.

Jobbat sen i somras och under den tiden haft jätteroligt för att inte tala om hur mycket jag lärt mig. Undervisat elever i flera olika ämnen och arbetat med diverse annat som exempelvis datorer, rekrytering m.m.

Åkt på en härlig resa till London, en stad jag alltid velat se. Sedan sparat sista lönen till denna resa – till Thailand, som tar slut nu.

Två månader har gått både långsamt och fort vid olika tillfällen. Kommit dagar då jag velat åka hem men samtidigt känt att jag hellre vill ta med alla där hemma hit! För det är saknaden efter familj och vänner som nästan tär helt och hållet på en ibland. Det har också fått mig att inse hur mycket jag uppskattar dem och älskar dem.

Men vill också nämna min andra familj i Thailand. Saknar dem redan, oerhört. Jag pratar inte mycket thai, och förstår inte jättemycket men det gör ingenting. Kärleken finns där ändå.

Jobbigt var det att se mormor Jaem ta farväl av Leo och Chalee, mina älskade småsyskon. Och själv fick jag en varm, och liksom lyckobringande kram av henne. Och de andra förstås.

Jag vet att jag kommer tillbaka, men jag kan inte vara säker på när. Förhoppningsvis snart.

Just nu:

Sitter på en trottoarkant i 32 graders värme i ett av de finare områdena i Bangkok där en vän till Mai bor. Om några timmar hoppar vi in i minibussen igen, denna gång (efter redan 6 timmar) sista biten mot flygplatsen. Klockan 01:00 ska planet lyfta, dvs 19:00 svensk tid. För min del blir det således två stycken tolvslag. Det ni. Dubbla glas champagne.

Hörs hemma.

Koh Samed

Efter endast ett dygn i Rayong, blev det en båttrip ut till Koh Samed med speedboat där vi skulle spendera en natt. Blev dock att vi bokade flera nätter i ett superfint hus 25m från den vackra vita stranden. Hus med bubbelbad, kök och stora sköna sängar. Här har jag verkligen blivit brun! Känns bra… måste ju synas att jag varit här!

Igår på dagen var det sol och bad som gällde. På kvällen gick jag en promenad på stranden bland alla pubar. Åt riktigt god mat. Servitrisen tittade lite konstigt på mig när jag beställde in en stor tallrik Som Tam och frågade om jag var ensam. Och visserligen var det inte jättemysigt att äta själv men jag var hungrig!

Ikväll händer nog ingenting speciellt, bara att ta det lugnt.

Imorgon på självaste julafton blir jag 19 år.

Och i Thailand firar man ju varken jul eller födelsedagar. Men men!

Kanske firar mig själv med en drink eller något!

God Jul på er allihop :)

Tillbaka i Rayong

Efter många dagar hemma i byn (kanske lite för många, man blir väldigt lätt rastlös) blev det en till utflykt. Denna gång en 65 mil lång resa (sittandes bak på flaket) till Pattaya där vi stannat i två dagar. Ätit god mat, varit i en stor vattenpark och träffat en av pappas bästa kompisar som var här samtidigt. Nu har vi alltså åkt därifrån till Ban Phe, i Rayong där vi var sist. Här stannar vi en natt på samma hotell, och imorgon åker vi ut till Koh Samed och tar en natt där. Tänkte våga gå ut ensam i Koh Samed’s nattliv och kanske hitta några roliga faranger att hänga med.

Tiden har gått väldigt fort i alla fall. Inte långt kvar tills resan är slut. Pappa har fyllt år, och snart är det min tur. Den 24 Dec närmare bestämt och i år önskar jag mig inget annat än att komma hem tryggt och få en bamsekram av familjen. Mer taggad på det nya året! Det händer så mycket spännande just nu. Hoppas allt blir som jag tänkt i huvudet.

Frisk

Jag mår superb idag. Inget halsont, ingen feber, inga magsmärtor. Nästan så att det inte finns något alls att klaga på. Det enda skulle väl vara att jag längtar hem efter mina nära och kära(!!!)

Tänk hur mycket vissa kan betyda för en.

 

Idag köpt tonvis med frukt.

2 vattenmeloner

1 fet durian (googla, en taggig stor frukt)

2 kg söt tamarind

12 st majskolvar

10 st papayor (för att göra riktigt god Som Tam)

Äpplen

3 stora ananaser

 

Och priset? 150 kronor.

 

Imorgon lutar det åt att vi efter att ha varit i templet (en liten ceremoni med Chalee) åker till Surin och Ban Chang.

Ban = by, Chang = elefant. Där ska vi nog se elefantshowen för Leos skull (jag är inte så förtjust i shower med djur över huvudtaget). Det gläder mig ändå att elefanten är högt stående i Thailand och behandlas väl. Att skada en elefant minskar karmakontot rejält. Jobbigare att vara apa här, eller hund.

 

Vädermässigt varit ganska kallt. Inte på dagarna när solen fått göra sitt, men på morgonen är det kallt och även på natten sjunker temperaturen ganska mycket. Någon natt var den nere på ca 18 grader vilket är kallare än vad man brukar ha i huset/lägenheten hemma. Jag sov i tröja och strumpor och dagen efter hade jag ont i halsen som sagt. Men nu bra och varmare igen.

Hemma i Buriram

Då var vi hemma igen efter en för min del helvetesfärd. Sju timmar i bilen med hög feber och hemska magsmärtor. Hade inte kunnat äta på 1,5 dygn. Usch. Fortfarande ont i magen nu men ingen feber.

Nåväl! Tiden i Rayong, Ban Phe var härlig. Mycket bad, sol och god mat.

Möjligt att vi åker bort snart igen, men ingenting bestämt.

Nu har jag ont i halsen också… går inte så bra för mitt immunförsvar. Kan man reklamera sånt?

Rayong

Då var vi framme!

Skål!

Hade väldigt kul igår med mina nya vänner här! Först åkte jag och Wai till en hotellpool som ligger i Buriram och det var hur skönt som helst. Dock var klockan redan 3 så solen var på väg ner men det var ju definitivt inte kallt. Kallt finns inte här.

Därefter drog vi till ett lunchställe med lite farang-mat som spaghetti och köttfärssås, smoothies (med tonvis av grädde) och vitt bröd med någon jordgubbssylt på. Alltså ett lunchställe med socker helt enkelt. Sen åkte vi hem till Napat där jag hängde ensam ett tag, duschade, kollade lite bilder, gosade med deras hund Leo. Saknar ju min vovve hemma så han får vara ett komplement sålänge. Även våran hund här, Kop, som visserligen är 14 år, ser ingenting, hör ingenting osv… men han viftar ändå på svansen när man kommer hem haha!

Efter ett tag åkte vi till en restaurang där vi mötte Wais kompisar. Beställde in massor av öl, och stark mat. Hade så himla trevligt! Ett plus under kvällen var ju att en av vännerna, som kom lite senare, snart är klar med sin Master-utbildning i engelska. Hur bra är inte det? Någon jag kunde prata lite mer med. Han var också så snäll och översatte. Riktigt kul var det i alla fall! Speciellt när jag lärde dem att säga ”skål!”. Inte lätt med svenska!

Wais pojkvän, Wai och jag (i min nya fina klänning jag köpte i Surin för 200 baht = ca 50 kr)

Livemusik!

Sen började alla bli lite glada i hatten så det finns inga fler bilder…

Nu är klockan snart 11 här, bara 5 på morgonen i kalla Sverige. Tänkte ta med lillebror i vagnen och gå till korna på landet, men det är så jäkla varmt idag! Vill inte bränna mig. Han vägrar åka motorcykel också, annars hade jag tagit den. Hm… vi får se!

Ikväll blir det nog ett till restaurangbesök med tjejerna, vi ska äta STARK STARK STARK mat. De har nämligen förstått att jag älskar det, och igår fick jag ett nickname (alla thai har ett smeknamn) nämligen prick (=chili), haha!